leonine

Ena stunden tror man att man är glad. Andra stunden är man inte det längre. VARFÖR? Det var ju detta jag visste skulle hända men ändå, varje gång hoppas man ju att nu ska det vara längre. Men nej. Det är som om det vore en synd att få vara glad? Hatar detta. Hatar att man aldrig vet vem som är din kompis, sedan att den personen sviker en. GAAAAH, jag kräver bara ett glädjefullt liv. IS IT TO MUCH TO ASK