leonine

Man får höra det om och om igen, men varför sjunker det aldrig in i en? Släpp aldrig dina drömmar. Drömmar är vem du är och drömmar är viktiga. Vart någonstans är det vi alltid glömmer att drömma? Det är inte endast vid sömn som det är tillåtet. Vi ska ha rätten att drömma konstant. Så som killar tänker på sex 24/7 ska även vi tänka på drömmar 24/7. Vi ska försöka uppfylla dem, du kanske dör nu, sen eller imorgon.. You never know. Ångesten jag känner varje dag för att jag glömmer att drömma. Lyssna aldrig på någon annans tankar eller påståenden än dina. När du tykcer något är rätt då är det rätt. Låt Aldrig någon annan fela dig. Om du vill drömma än att slita ditt liv varjedag genom att jobba, I say you have the right. Take your right, the right to dream. Instead of saying "All I wanted was to dream" you say " All I want is to dream.. after my first there should always be a second"
Dream dröm.. ALLTID

I hear what you're not saying , it's driving me crazy

Vad vill du, jag förstår inte. Måste sluta vara så jävla naiv. Faller in för fällan varjegång. Herre Gud vill inte mera.

Be careful how you send an apology. The receiver may not receive it in the right way.

Det ska komma från båda sidorna, eller?

Livet kommer aldrig enkelt och jag vill inte klaga mer för människor har det 1000ggr värre än mig men ändå så kan jag inte sluta må så dåligt. Varför är min värld så jävla upp och ned? Varför förtjänar man inte att må bra, varför låtar man sig själv inte att få känna glädje?

Made a wrong turn, once or twice
Dug my way out, blood and fire
Bad decisions, that's alright
Welcome to my silly life
Mistreated, misplaced, misunderstood
Miss 'No way, it's all good', it didn't slow me down
Mistaken, always second guessing, underestimated
Look, I'm still around

Pretty pretty please, don't you ever ever feel
Like you're less than f*ckin' perfect
Pretty pretty please, if you ever ever feel like you're nothing
You're f*ckin' perfect to me!

You're so mean, when you talk about yourself, you were wrong
Change the voices in your head, make them like you instead
So complicated, look happy, you'll make it!
Filled with so much hatred...such a tired game
It's enough! I've done all I can think of
Chased down all my demons, I've seen you do the same

Oh, pretty pretty please, don't you ever ever feel
Like you're less than f*ckin' perfect
Pretty pretty please, if you ever ever feel like you're nothing
You're f*ckin' perfect to me

The whole world's scared so I swallow the fear
The only thing I should be drinking is an ice cold beer
So cool in line, and we try try try, but we try too hard and it's a waste of my time
Done looking for the critics, cause they're everywhere
They dont like my jeans, they don't get my hair
Exchange ourselves, and we do it all the time
Why do we do that? Why do I do that?

Why do I do that..?

Yeah, oh, oh baby, pretty baby..!
Pretty pretty please, don't you ever ever feel
Like you're less than f*ckin' perfect
Pretty pretty please, if you ever ever feel
Like you're nothing, you're f*cking perfect to me
You're perfect, you're perfect!
Pretty pretty please, don't you ever ever feel
Like you're less than f*ckin' perfect
Pretty please, if you ever feel like you're nothing
You are perfect to me....

varför gud? jag säger att jag inte ska ställa mig själv den frågan, men kan inte låta bli? Jag ville ha denne denna gång men nej. Inte ens han, vem då? Snälla säg till mig. Jag har vart så kräsen så långt det går, men någonstans på vägen har jag börjat tröttna, mitt hjärta börjar tårka ut. Vem , snälla vem då?

Jag ska vara ärlig. Jag tror på gud men inte på det sättet som alla vill att jag ska tro på honom. Han är som den pappan jag aldrig fick. Jag är ingte lesbisk men jag värkar falla kort för killar men tjejer kan jag också fastna för men jag skulle aldrig kunna bli tillsammans med dem men jag skulle kunna leva tillsammans med dem föralltid så som de försörjer mig och jag dem.
Musik är något som brinner i mitt hjärta men jag älskar att vara kreativ på alla möjliga sätt. Fota, fånga ett minne som väcker känslor. Rita , skriva eller leva i fantasi värld. Det är ofta där jag befinner mig. Inne i fantasin. Allt detta har med hur jag klarar av mina vardagliga känslor. Jag älskar känslor. Tror det är det finnaste gud någonsin kunnat skapa. Älskar kanske mig själv lite väl för mycket också. Kanske därför jag inte får någon kille ? Jag tar all plats. Vad jag vill är viktigast. Så jag kanske är väl för självisk.

what is it about you, that others don't have?
what is it about you, that others can't give?
what is it about you, that others can't make me feel?
what is it about you that makes me wonder what is about you?
Others are not you. Others are not who you are. Others can't make me feel blushed around you and others can't make me feel loved.

Det är så enkelt att bli kär, och så underbart och nytt för stunden, men vad gör man när den andra inte känner likadant? Hur ger man upp och går över till det nästa? Det är aldrig så jävla enkelt som man vill. Man kan aldrig säga Hej då och leva upp till det. Men det känns, hur man än gör, går han vidare och inte du så känns det. Det känns!! Jag ber dig inte att bry dig men önskar bara att du gjorde det. Bara jag kunde tvinga världen att funka sås om jag ville och även människorna i den.

Ena stunden tror man att man är glad. Andra stunden är man inte det längre. VARFÖR? Det var ju detta jag visste skulle hända men ändå, varje gång hoppas man ju att nu ska det vara längre. Men nej. Det är som om det vore en synd att få vara glad? Hatar detta. Hatar att man aldrig vet vem som är din kompis, sedan att den personen sviker en. GAAAAH, jag kräver bara ett glädjefullt liv. IS IT TO MUCH TO ASK

Har inte bloggat på länge är det kanske så att jag börjar känna mer lycka än smärta? Vart så sjukt trött på allt som bara gått fel men , jag kanske inte har det så dåligt? Snälla gud jag ber dig. Hoppas och ber att jag börjar bli bättre. Ångest är ett hårt skal som är så svårt att bryta sig ur. Jag är bara så rädd att erkänna att jag äntligen mår bra och så kommer någon och tar min lycka ifrån mig.

Jag skriver. "Känner mig så sjukt utnyttjad, du sover säkert men jag vet inte vem annars jag kan skriva detta till. Känns som om du är den jag är mest närmast". Jag går igenom telefon listan, tänker vem ska jag skicka detta till för jag vet vem, säkert om jag bara tittar mer runt i listan kommer jag hitta dig. Men jag hittar dig inte. Ingen av personerna på min lista känns rätt. Alla är ett frågetecken. Deras betydelser för mig är inget jag behöver. När ska jag hitta dig. Du som jag kan ge allt för. Den jag kan blöda för. Den som jag kan kalla jag. Min själsfrände. Jag har så mycket att ge men igen tar emot. Du säger du fångar, men erkänn. Erkänn att du är så jävla självisk. Att du hellre ser dig må bättre, att du hellre suger åt dig människors hjälp än att hjälpa andra. Jag vet att det är så. Värst av allt, vet du??
Jag födds ensam och jag dör ensam.

Jag kanske är bortskämd? Jag har allt och lite till, men ändå känner jag hur livet sakta sakta bara tynar bort. Jag vill ha så mycket mer. Enligt mig har jag för lite eller så är det att det jag har är det jag inte vill ha. Om jag fick bestämma skulle jag drömma varje dag. Tro mig, man behöver inte verkligheten. För drömmar sviker dig inte, verkligt eller inte verkligt, så är drömmar vem jag är.

Vi människor gör våra misstag om och om igen, fast vi lovar oss själva att vi har lärt oss att inte begå dem igen. Tomma ord, det är allt vi lovar oss själva. Ska jag gråta, inte gråta? Ska jag söka efter svar eller bara sitta kvar? Allt gör ont, och inget av dessa grejer leder till en bättre känsla. Jag sjunker och önskar att någon kunde sträcka ut sin hand och ta emot mig. Men vem? Away from the sun again,

Kunde inte sova alls igår. Ångesten var så stor att när jag blunda fick jag för ont pga all ansträgning att försöka sova. Men om jag öppna ögonen värkade alltid verkligt igen. Så vad jag än gjorde kunde mina tankar inte hålla käften. Även om jag skulle skriva ned mina tankar för att få ut dem så skulle verkligheten ändå inte försvinna. Lill syrran smsade mig för att se om jag var vaken, för hon kunde inte heller sova. Vad har de gjort oss till. Det är en sak för mig att klara av ångesten men att uttsätta lill syrran för det också?

Mamma kunde inte heller sova så hon och lillsyrran satt i vardagsrummet med väntan på att båda skulle kunna slumra. Allt detta är hans fel. Om han inte försökt slå mamma kl 1 på natten så kanske jag fått min sömn.
Äckel

Hade jag vart 10år igen hade mina drömmar vart mardrömmar. Men vem kunde veta att mardrömmar hade en ålder. När jag sover så förstår jag knappast om det är en dröm eller inte. Sanningen är att jag inte sover, jag flumm sover. Saker jag ser händer ibland på riktigt som när syrran helt plötsligt vaknar och svarar på telefon, så säger jag nästa dag att jag drömde det, men hon svarar att det hände på riktigt. Vilket gör mig förvirrad. Jag vet ju inte ens vad som är drömmar längre. Värst är när man somnar med ångest, då speglar sig den känslan i så många olika ansikten, men jag känner det, jag förstår fortfarande att det är ångest. Som när man springer från något men du springer igentligen ifrån dig själv. Eller när du faller, men det inte finns någon som fångar dig.

Jag drömde att jag satt i min gamla skola och åt lunch med alla mina kompisar. Vi skrattade och tyckte allt var som vanligt. Men när jag började prata märkte jag att ingen lyssna. Alla hade händerna för öronen riktigt hårt för att blockera ljud. Sen hörde jag det, varför de höll för öronen. Ett riktigt högt ljud, och det började göra ont i öronen på mig med. Så jag höll för så hårt jag kunde. När jag vakna höll jag fortfarande för öronen. Och ångesten var stor i bröstet på mig. Förr brukade jag skriva ned var det var jag tänkte så jag kunde sova bättre, men om man inte vet vad det är? Vad ska man då skriva ned?

Har du någonsin lagt dig i iskall och hög snö. Det har jag. Medans man låg där så kändes inget först. Bara den stora börden som hängde i bröstet. Men sakta och sakta börjar kylan ta över kroppen. Och helt plötsligt glöms resten bort. Och det ända kroppen kan klaga på är kylan och inte smärtan du har. Jag har alltid föredragit det istället för att skära sig. Dumt att göra. Medans jag kollar upp ser jag hur vacker och mörk himmlen är. Tom och svart. Tom som jag, synd att verkligheten inte är lika botlig.

När vi kom hem sprang jag till toan och låste. De får inte se mig så här tänker jag. Ingen vet att jag är så här och ingen får någonsin veta. Jag kände hur blodet rusade upp till kinderna och värmde mig samt som mina tårar började rinna. Det ända jag kunde känna var hur ångesten växte och växte i bröstet på mig. Ingen sömn idag heller. Jag som faktist trodde att saker började bli bättre, men så snabbt som lycka kommer, så försvinner den. I utsidan är jag ett skrattande skal men i insidan är jag tom. Bara tom. Men vart kommer alla dessa känslor ifrån dock? Och varför gråter jag som någon på dagis för första gången?