leonine

Ena stunden tror man att man är glad. Andra stunden är man inte det längre. VARFÖR? Det var ju detta jag visste skulle hända men ändå, varje gång hoppas man ju att nu ska det vara längre. Men nej. Det är som om det vore en synd att få vara glad? Hatar detta. Hatar att man aldrig vet vem som är din kompis, sedan att den personen sviker en. GAAAAH, jag kräver bara ett glädjefullt liv. IS IT TO MUCH TO ASK

Har inte bloggat på länge är det kanske så att jag börjar känna mer lycka än smärta? Vart så sjukt trött på allt som bara gått fel men , jag kanske inte har det så dåligt? Snälla gud jag ber dig. Hoppas och ber att jag börjar bli bättre. Ångest är ett hårt skal som är så svårt att bryta sig ur. Jag är bara så rädd att erkänna att jag äntligen mår bra och så kommer någon och tar min lycka ifrån mig.