leonine

Kunde inte sova alls igår. Ångesten var så stor att när jag blunda fick jag för ont pga all ansträgning att försöka sova. Men om jag öppna ögonen värkade alltid verkligt igen. Så vad jag än gjorde kunde mina tankar inte hålla käften. Även om jag skulle skriva ned mina tankar för att få ut dem så skulle verkligheten ändå inte försvinna. Lill syrran smsade mig för att se om jag var vaken, för hon kunde inte heller sova. Vad har de gjort oss till. Det är en sak för mig att klara av ångesten men att uttsätta lill syrran för det också?

Mamma kunde inte heller sova så hon och lillsyrran satt i vardagsrummet med väntan på att båda skulle kunna slumra. Allt detta är hans fel. Om han inte försökt slå mamma kl 1 på natten så kanske jag fått min sömn.
Äckel